Jag arbetar främst i blyerts. Att arbetet tar tid är ett lod.

Min arbetsprocess har en labyrintisk karaktär som utgörs av oförutsedda samband och händelser vars ledtrådar jag detektivlikt följer upp. Jag intresserar mig för den konstnärliga intuitiva impulsen i sin linda och vad den så småningom öppnar upp för verklighetsuppfattningar, vilka kan spräcka tid och rum.

”För konstnärer av alla slag är det förvisso det okända, den idé eller form eller berättelse som ännu inte har infunnit sig, som måste upptäckas. Det är konstnärens uppgift att öppna dörrar och släppa in profetior, det okända, det obekanta. Det är där det konstnärliga arbetet har sitt ursprung, även om det okändas ankomst signalerar början på den långa disciplinerade process som går ut på att göra det okända till konstnärens eget”

Rebecca Solnits Gå vilse. En fälthandbok (2005) s. 9.

Mina erfarenheter säger mig att jag som konstnär utforskar intuitivt och förutsättningslöst med den konstnärliga handlingen. Arbetet kräver disciplin, koncentration och övning. Det är som om koncentrationen tröskar upp marken för språket att blottläggas och bit för bit upplevas, kanske bit för bit begripas, men inte nödvändigtvis.

I en arbetsprocess i bild och text som heter ”Farmor virkade inte ens” upptäcker och utforskar jag det outsagda som fyllt luften kring min mormors judiska bakgrund och nedtystade historia som flykting från Nazityskland och min farmors dova exiltillvaro som invandrare i Sverige efter Finska vinterkriget. Mina arbeten söker efter ett språk för det tysta arvets lagbundenheter. De befinner sig bland längtan efter att få behandla känslorna som omgärdar deras erfarenheter med omsorgsfullhet och skönhet utan att rygga för det mörka. I och med stämningarna i mina bilder avtäcker jag delar av mitt kvinnohistoriska förflutna liksom att jag sträcker mig ut i samtida kollektivt delade teman som flykt och främlingskap, och då särskilt i förhållande till moderskapet.